FrankLondon

seriöst.

no wonder att jag är rädd för att ge mig in i ett förhållande.

mina gayvänner på fejjan går in och ur förhållanden snabbare än vad jag kan få med mig en karl hem runt midnatt på gretas !

det är skrämmande hur snabbt det går, och det värsta av allt är att gayvärlden är så liten.

det är enkel matte, massor av korta konsista förhållanden + en ensamble av judy -lovers = ett minfält av folk man inte kan dejta.

dejt/förhållande/one night stand-trädet i gayvärlden är mindre än ett i en zen-garden, alla har relation med alla.

vad jag vill få sagt är att jag är trött på det.

jag är trött på att inte våga ge mig helt och hållet till en karl för jag är rädd för att han ska springa in på qruiser för att hitta någon med större bröstmuskler, finare leende eller en som kan laga bättre mat.

jag vill ha någon som håller om mig och gillar att det inte finns mycket att krama

någon som älskar mitt leende för att det är snett, men som säger att det är rakt för jag hatar att det är snett.

någon som älskar kyckling då det är det enda jag kan laga i ett kök.

fast innan jag hittar någon som kan kryssa i följande egenskaper måste jag själv kunna älska det hos mig själv,

damn you Mia Törnblom och dina relationstips